Startsida > Historia

Historia

Idén till RIM kommer ursprungligen från Lasse Boh- lund på Stockholms Brandförsvar och den presenterades för första gången - som ett diskussionsunderlag - i vår medlems- tidning RITUELLT nr 4/1996. Sedan dess har utformningen av Räddningstjänstens IdrottsMedalj stötts och blötts bland våra medlemmar och på många möten i RIT-styrelsen och även på våra FYS-seminarier.

RIM kan ses som en modell för hur vi kan bedriva vår fysträning avseende kondition och styrka på ett variationsrikt sätt, där vi också kan mäta hur vi ligger till i de olika gre- narna.

Vi kan tydligt se då vi gör framsteg - eller då vi faller tillbaka. Eftersom vår fysiska kapacitet är grunden för en stor del av det arbete vi utför, särskilt inom räddningsdelen, måste vi vara ärliga och självkritiska när vi arbetar med vår fys- träning (och RIM).

Man kan även se RIM som ett instrument eller redskap för att hålla sig i god form fram till pensioneringen, ett sätt att ta eget ansvar för sin fysiska status och en förutsättning för god livskvalitet även efter pension.

Tanken är att nivån skall vara ”lagom” svår att uppnå, dvs det skall fordras varierad och regelbunden träning för att klara av alla de olika grenarna. Det är viktigt att svårighets- graden hamnar på en nivå som är relevant för yrket och som går att uppnå med normal träning.

Det är också viktigt att grenarna står i resultatmässig proportion till varandra. När vi jämfört de olika grenarna mot varandra har vi tittat på testvärden, på svenska rekord och utgått från våra egna erfarenheter.

Det viktiga med RIM är att försöka ta medaljen, det vill säga att uppnå grundnivån i samtliga grenar. Den ytterligare prestationen, att erövra silver och guld, är med för att erbjuda det ”lilla extra”, ett tävlingsmoment - något som vi vet att väldigt många brandmän är förtjusta i.

Meny

Kontakt

Historia